& Jag bara skriver av mig
Okey, jag erkänner.
Jag vill lära känna dig, jag vill veta vad du tänker på och gör istortsett hela tiden. Jag måste hejda mig från att inte bombardera dig med onödiga sms som du endå bara blir irriterad på.
Jag är helt livrädd för vad som kommer hända och vad som framtiden kommer ta med sig.
Att bara kunna vara helt naturlig med dig och verkligen kunna slappna av vore underbart, fast jag är för jävla rädd.
Rädd för de du får mig att känna när du kollar på mig och mina egna tankar som är så fel.
Fan, allt blir fel och jag vet inte riktigt varför jag överhuvudtaget skrivet det här.
Du kommer ju endå inte förstå något av vad jag menar.
Jag vill skriva allt jag känner men jag kan inte, orden vill liksom inte skrivas.
Jag vill berätta för dig men jag vågar inte & jag vill att nån verkligen ska bry sig om mina ord.
Nej, jag ger upp. Jag kommer inte lyckas skriva ner mina ord här. Jag berättar allt när vi träffas ist.
Om jag vågar.
